8.19.2012

den sista helgen på sommarlovet


De här två brudarna var på besök i fredags för en kväll av Ice Age and Ice Age only. Någon vecka innan hade Cecilia (blondisen på bilderna) nämnt att hon bara har sett första Ice Age-filmen och för att hjälpa henne att komma vidare i filmlivet fixade jag till ett litet Ace Age maraton. Fram till midnatt satt vi framför tv'n och skrattade åt vår lilla favorit Sid the sloth. Mystjejer.

Tre timmar efter att tjejerna ovan tagit sitt pick och pack och lämnat mig till mitt öde kom nästa gäng för att se på film hemma hos mig. Sanna och Christine anlände hemma hos mig runt klockan fem och det första vi gjorde var att smälla i oss lite pizza medan Contact rullade på tv'n. Otroligt bra film och otroligt roande att se på film med dom där två, jag skrattade nog bort en fjärdedel av filmen.

sanna christine. den enda bilden jag tog på rebecca blev jättesuddig, så det sög ju. men hon är jättefin.


Senare mot kvällskvisten ringde Rebecca, som också är en del av vårt lilla gäng (Linnea med, men hon befann sig i Paris den skitungen), och meddelande att hon var på ingång. På vägen till bussen för att hämta henne blev jag och Sanna stort överraskade av tre pojkar som bestämt sig för att i det bäcksvarta mörkret gömma sig i diket för att kasta sig mot oss och skrika när vi cyklade förbi. Jag föll nästan av vägen och hjärtat ville nästan sluta slå. Har nog aldrig blivit så rädd i mitt liv. Dessa tre pojkar var Ruben, Rasmus och Daniel. De hängde i mitt hus och åt mackor, förstörde köket (inkl. bokstavligt talat bar ut mig ur mitt eget kök och höll sedan för dörren) och ritade teckningar åt oss fram till tolv ungefär då vi trodde att de skulle dra sig hemåt igen. Men icke. De sa hejdå, gick ut, raka vägen till mitt garage utan att jag visste det och trummade på hinkar och skrev på min asfalt med kritor i ungefär 1,5 timme. Låt mig även få understryka att de här killarna är 17 och inte 7 år. Men jag tycker om dom lite ändå.

Resten av kvällen tillbringades med mina tjejer som planerat. Vi dregglade lite till männen i This means war och vi slocknade alla samtidigt på intryckta madrasser på mitt rum klockan halv fyra.
ruben daniel. tyvärr fastnade inte rasmus på bild, men han var också där.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar