adolescence didn’t make sense

Åh, jag känner mig alldeles glad. Så där lite underligt smålycklig en måndagkväll. Det har inte hänt något speciellt.. Mitt rum är fortfarande väldigt stökigt, har inte hittat någon sån där lyckorusframkallande ny bra musik på spotify, ska upp extra tidigt imorgon och har sedan en lång tisdag framför mig, har inte inhandlat något nytt, har fått väldigt lite sömn inatt, jag är inte kär, har inga inställda lektioner framför mig, och det är bara som sagt, måndag kväll. Ingenting i mitt liv just nu säger att jag borde vara extra glad ikväll. Nej alltså, trots att alla detaljer i livet just nu borde göra mig nedstämd, känner jag mig snarare alldeles glad. Känner mig taggad på livet och jag vill inte att den här känslan ska försvinna.