Medan jag stod och packade till Åkerö för exakt en vecka sen så kände jag mig inte astaggad. Jag såg liksom inte alls fram emot det. Och när väl var på plats och satt på först kvällsmötet i tältet kände jag fortfarande likadant, trots att jag hade träffat alla fina människor. Då sa jag till Gud att, Kom igen. Jag vill ju ha roligt här, känna att den här veckan verkligen gav mig något. En liten pyttebön bara. Och efter kvällsmötet kände jag att poff så bara blev allting jättebra och efter det kändes alltid hur bra som helst och jag tänkte att jag aldrig ville åka därifrån. Den här veckan blev en av de bästa på hela mitt år hittills. Temat för årets konferens var Det finns en möjlighet till vänskap med Gud och i stort sett vänskap i överlag. Jag kände verkligen det. Jag fick nya vänner och andra vänskapsband knöts hårdare under den här veckan. Dessutom kände jag hur jag på något sätt hittade mig själv mer och vem jag verkligen är. Jag hade ett lyckorus genom hela kroppen när jag satt i bilen på väg hem. Allt blev så himla bra och allt var verkligen över alla förväntningar. Åkerö12 gav mig verkligen något.
 |
| Den blåa saken där i bakgrunden valde tydligen att yttra sig, antagligen för Arons (till höger) skull. Du kanske borde titta under sängen innan du går och lägger dig ikväll Aron. Just in case. |
Hej Esther!
SvaraRaderaJag heter Jonatan Martinsson och jag jobbar som informatör på EFS Mittsverige. Jag jobbar just nu med ett nyhetsbrev som vi skickar ut till alla EFS medlemmar via epost och i nästa nyhetsbrev ska vi ha med något om Åkerö12. Jag tyckte att det du skrivit om lägret var väldigt fint och undrar om jag skulle kunna få ta med det i nyhetsbrevet som ett vittnesbörd från lägret? Om du inte vill ha med ditt blogginlägg så kanske du vill skriva lite om vad som hände på lägret och vad du tyckte om det? Om du skulle vilja det så får du gärna höra av dig till mig på jonatan.martinson@efsmittsverige.org.
Mvh Jonatan Martinsson