Sam, crawlkurs och lögner om ickebloggandet

Heeeeej. Very long time no see. Jag är medveten om hur extremt torrt det varit här ett tag. Men et har hänt grejer in life de senaste veckorna! Ingen tid för att blogga. Okej det var en lögn. Har haft massa bloggtid, har till och med börjat på massa inlägg, meeeen de har bara blivit såå dåliga att jag gett upp.

Min kära Samuel kom hem från Etiopien för en vecka sen, två dagar tidigare än jag trodde. Så jag har faktiskt haft fullt upp med att krama och pussa på den pojken som förövrigt är ca 2000 nyanser mörkare i hudtonen än mig (jag ser ut som ett lik bredvid honom hehe). Har saknar honom. Han går ju även under kategorin "pojkvän" i mitt liv för er som missat det. Jaarå Esther har äntligen lyckats. Om det finns något själ därute som mot förmodan längtat efter ett inlägg här kan ni ju tacka honom för dessa ord jag skriver ner ikväll. Hade nog inte blivit av utan hans desperata klagomål om ett inlägg.

Idag har jag crawlat (på riktigt) för första gångerna mitt liv. Frida och jag tog oss ner till fyrishov för att gå på en liten crawlkurs. Det var jag, hon, två andra yngre kvinnor och sisådär... En åtta-nio medelåldersmän med magar som deltog i kursen. Trots att jag kom dit helt oförberedd och kände mig som en efterbliven anka var det faktiskt riktigt roligt. Har bestämt mig för att börja simma igen. I enjoy very much.

I feel very good inside when i write down the words: Sorry ladies, this man is mine.