dan före doppredan

Jag undrar hur många bloggare som valt denna lilla fras som inläggsrubrik idag. En majoritet. Nu är det ju egentligen inte dan före dopparedan längre, utan faktiskt självaste dopparedan då klockan närmar sig två in på julafton.

Min dag har varit mysig. Så som dagen innan julafton ska vara. Det första jag gjorde i morse var att ta med mig min syster ut i skogen för att leta julgran. Det tog oss två timmars hemskt jobbigt pulsande i knähög snö genom hela skogen att hitta Granen med stort g. Jag kan inte ens beskriva min lycka när vi äntligen fann den ståendes där, nästa så att det lyste om den, bedjandes att bli nedhuggen och släpad in i vårt hem för att sedan bli pyntad med glitter och kulor.

Det kvarresterande av dagen bestod av pepparkaksdekorering samt -bygge, köttbullerullning, en paus med glögg och pepparkakor, julmust, skapande av kryddnejlikoapelsin, indragning av julegranen som blötte ner hela hallgolvet, knäckkokning, det traditionella första smakprovet av julskinkan, en till paus med glögg och pepparkakor, uppbyggande av gottebordet med nötter, skumtomtar, mandariner, knäck, choklad och dadlar, julpynt i hela huset och sist men inte minst pyntning av granen medan så ska det låta med alla tänkbara julsånger rullade på tv'n i bakgrunden.


Mot kvällen när allting var klart satte sig jag, mamma och Sarah framför tv'n för att titta på The Holiday som gick på ettan. Det kan nog vara den mysigste julfilmen efter Love actually. Jag värderar såna filmen högt. Hur klyschiga och cheesy de må vara, så älskar jag dem. Jag bara sitter där framför tv-skärmen och ryser i hela kroppen av mysighetsoverload. När jag såg på The Holiday ikväll blev jag alldeles full av känslor som jag alltid blir av den. Min mamma till och med kommenterade mina reaktioner vid varje känsloladdad scen. Åååhh den är så fiiin och underbar och jag var nästan på väg att gråta ut alla mina känslor jag blev full av. Ville bara hoppa in i filmen.